slowfashion

 

Det vita sidentyget spänns upp i en ram.

Med pensel skapar jag olika mönster. När färgen är fixerad syr jag upp unika plagg, ingen är sig lik.

 

Ibland nunotovar jag ull med siden och fyller med broderier.

 

Siden, sammet, trasa, lump jag syr ihop olika sidentyger och fyller med fritt broderi.

 

På aktioner och loppisar hittar jag handvävda linnedukar, virkad dukar och gamla spetsar. De blir till nya plagg i mina händer.

Att arbeta - skapa nytt av befintlig material känns viktigt för mig. Jag försöker hushålla med våra resurser och verka för ett hållbarare samhälle. Jag önskar att mitt skapande gör så små klimatavtryck som möjligt.

 

Publicerad i Gotlandstidningar 2011-04-29

"Slowfashion" är temat för hennes nya utställning

Hennes kläder och målningar är inga hastverk och inte skapade för massfabrikation.

Aira Lee har infört ett nytt begrepp som även blir temat och namnet för hennes nya utställning - "slowfashion".

Mycket spetsar, broderier och volanger på Aira Lees toppar.

I taket på Gallericafét i Almedalen hänger hon upp sina överdelar och toppar. Hon vill gärna skapa volym och en tredimensionell känsla så att kläderna även kan betraktas som skulpturer.

Någonstans i närheten placerar hon sedan den temperamålning som hör ihop med plagget, målade skisser som hon sedan sytt upp till riktiga kläder - det är i den ordningen hon arbetet.

I vanliga fall arbetar modeskaparna med tvådimensionella bilder av sina kreationer, men här blir resultatet mera emotionellt och äkta.

Naturmaterial

Hon tänkte på begreppet "slowfood" och ville skapa samma känsla inom sitt eget skapande. Det ska vara närproducerat, hållbart, med omsorg och kvalitet, ta vara på traditionen och skapat av naturmaterial.

När det gäller kläderna arbetar hon uteslutande med naturmaterial som sidenkvaliteter och sammet, bomull och linne och när det gäller sina målningar är det egentillverkad tempera, ägg och linolja, målat på linnedukar som fortfarande doftar av linoljan.

Hon medger att det kan verka vara ett galet koncept, men det blir ändå som hon tänkt sig, ett skulpturalt uttryck.

Utställningen avslutas med en modvisning.

I sina skisser hittar hon idéer till plaggen som ofta består av en traditionell blus som sedan bearbetats. Hon skär och klipper upp, låter undertyg komma fram, för att sedan dekorera med mycket spetsar, andra tyger och volanger.

Det är ett spännande koncept med många olika element, pigmenten i hennes temperafärger har ett, textilierna ett annat.

På kvällen den 18 maj kommer hon på galleriet att berätta om sitt sätt att arbeta och några kvällar senare, den 21 maj, avslutas utställningen med att hon låter kläderna få kropp, en modevisning där modeller ska bära upp kreationerna.

TEXT: Bengt Valentinsson Text,